﻿,,Många förvånade sig öfver, att han gaf
sig ut på en hel följd af resor, innan sex
veckor förflutit efter fadera@s död. Skulle
politisk nödvändighet angifvas s@m skäl för
dessa resor, kunde en dylik nödvändighet
endast rättfärdigas därigenom, att resan blef
fnllständigt lyckad i sin fred@stiftande mis-
sion, Käjsaren tyckes emellertid i Peterhof
snarare ha utvidgat än mins at den klyfta,
som redan existerade mellan Tyskland och
Ryssland(?). I Wien förolämpade han öster-
rikiske konseljpresidenten grefve Taaffe, i
Rom förnärmade han påfvn(?). När han sedan
återkommit till sin hufvudstad, passar han
på tillfälle, då staden Berlin erbjuder honom
en gåfva, att gräla på borgmästaren, som om
denne vore ansvag @ör de kommentarier,
tidningarne meddelat om den endast alltför
väl kända misshälligheten inom den käjser-
liga familjen. Man behöfver knapt erinra
om, att det varit de officiösa tidningarne,
som allra mest för offentligheten framdragit
striderna, hvilka uppstått inom käjsarfamil-
jen i anledning af käjsar Fredriks sjukdom
och läkarebehandling. Det var dessa tid-
ningar, som indrogo prinsen af Wales’ namn
i striden och som gingo så långt, att de
påstodo, att man icke vågade anförtro stats-
hemligheter åt den afliden käjsaren såsom
kronprins, därför att man fruktade, att han
skulle meddela dem till drottning Victoria,
som kunde begagna dem till Tysklands
skada.“